Stockholms Tillskärarakademis historia

Elvira Harms (f. 1876) växte upp bland tygtravar, modeskisser och frasande turnyrkreationer. Pappa Edvard Winter, från Tyskland, drev ett förnämt damskrädderi i Oslo. Mamma Matilda Kihlström, från Sverige, hade erfarenhet från konfektionsindustrin.

Den unga, sprudlande Elvira hade dock siktet inställt på en helt annan karriär, som sångerska. Men föräldrarna tyckte att hon skulle skaffa sig en mer gångbar utbildning, på Kvindelig industriskole, samtidigt som hon praktiserade i det framgångsrika skrädderiet.

När Elvira var arton år dog pappan plötsligt. Hon och mamman drev då under en kort period en parfymbutik innan Elvira sökte sig till kulturmetropolen Berlin som barnflicka. Hon stannade ett par år, utbildade sig inom tillskärning och arbetade samtidigt på ett välrenommerat damskrädderi.

I slutet av 1890-talet bosatte hon sig i Stockholm och tog anställning i en firma för sybehör. Den mörklockiga skönheten träffade också snart sin drömprins, Ernst Harms, lagermästare på Grand hotel. De gifte sig 1902 och fick tre döttrar - Elsa, Irma och Karen. Alla tre involverades senare på ett eller annat sätt i det framgångsrika familjeföretaget: Stockholms Tillskärarakademi.

Frågan är hur det kom sig att denna gifta, 42-åriga trebarnsmor startade en privat skola för tillskärning 1913. Det var året innan första världskrigets utbrott. Den nya jazzen och avantgardekonsten sopade undan de sista resterna av förra århundradet och bilar hade börjat ta plats bland hästar och vagnar på Stockholms gator - där borgerskapets kvinnor (fortfarande utan rösträtt) flanerade i fotsida dräkter och vidbrättade hattar sida vid sida med män i mörk kostym och plommonstop.

I skriften Elvira Harms och Stockholms Tillskärarakademi pusslar Gunilla Larsson, tidigare förstebibliotekarie på Kungliga biblioteket, skickligt ihop ledtrådar från vitt skilda källor.

Här kan man bland annat läsa att den driftiga Elvira redan när barnen var små drev en sybehörsbutik och syateljé för grannskapets fruar i familjens bostadsområde i Nacka. Hon började sedan ge sykurser för diplomatfruars kammarjungfrur.

Efter ett avgörande möte med politikern och feministen Emilia Broomé, en av pionjärerna inom yrkesundervisning i Sverige, bestämmer hon sig för att ägna sig åt undervisning i mer organiserad form. Hon återvänder vid ett par tillfällen till Berlin för att studera mönsterkonstruktion och tillskärning och grundar sedan Stockholms Tillskärarakademi. En skola "dels för sådana som önska full yrkesutbildning, dels sådana som vilja lära sig sy sina kläder själfva".

Till en början erbjuder Tillskärarakademin endast kurser i damkonstruktion, men från 1918 även i herrkonstruktion. Samma år beviljas skolan statsunderstöd och en representant från Centralstyrelsen för Sveriges Skräddarmästareföreningar engageras som inspektor. Elvira själv genomgår samtidigt, som enda kvinna, den första skräddarmästarekursen som hålls i Sverige.

År 1922 flyttade den växande akademin efter ett antal lokalbyten in i stora, ljusa lokaler på Drottinggatan 71 A där verksamheten bedrevs fram till 1973. Förutom yrkesutbildningar och amatörkurser etablerades även en omfattande mönsteravdelning där såväl allmänheten som sömmerskor och konfektionsfirmor kunde beställa mönster.

Kunden kom förbi med en bild ur en modejournal och pekade ut en modell - som under det glada tjugotalet hade ungdomligt raka, flirtiga snitt och uppseendeväckande korta kjolar. Mått togs, konstruktörerna ritade ut mönstret och kunden fick med det sig hem i en liten påse.

En annan intressant nymodighet var avdelningen för provdockor. Enligt en metod från Tyskland kunde man där beställa "Idealbysten" - en provbyst tillverkad på plats av papper, exakt efter kroppens mått.

Beresta Elvira Harms anlitades även flitigt som modeexpert av tidskrifter som Nyaste Pariser Moder, Idun och Husmodern. Under en period var hon kontrakterad som modeskribent exklusivt för Bonniers förlag. Hon hade uppenbart talang för publicitet och lyckades även få uppmärksamhet i pressen för de från 1924 årligen återkommande utställningarna av elevernas arbeten.

Elvira Harms var genom åren också starkt engagerad i samhällsfrågor. Under första världskriget drev hon till exempel systugor för mindre bemedlade. Hon erbjöd även populära kurser i "omändring och modernisering av gamla kläder". I Husmodern kan man 1919 bland annat läsa hur man "ändrar en bonjour till en damkappa". Under andra världskriget, när det återigen råder materialbrist, återkommer hon till moderniseringstipsen. I Svensk damtidning tipsar hon bland annat om hur man kan komplettera ransoneringskorten med "vändningar och ändringar" av gamla plagg. I Idun uppmanar hon 1943 läsarna att möta våren "I ny klänning. Gärna omsydd av gammalt".

Den kvalitetsmedvetna Elvira verkade även för en professionalisering av skräddaryrket. Hon drev bland annat frågan om att gesällprov skulle bli obligatoriska för lärlingar inom sömnads- och tillskärarbranschen. Hon debatterade flitigt och skaffade sig så väl vänner som fiender inom skrädderinäringen.

Ett av Elvira Harms barnbarn, Suzy Strindberg, minns i dag sin framgångsrika, välklädda mormor som "viljestark, dominant, impulsiv och respektingivande, samtidigt oerhört generös och omtyckt av sina anställda". Hon minns henne också som "en sällskapsmänniska av rang som älskade att stå i centrum.

Hon dog medan hon planerade sin 75-årsdag, typiskt mormor!"

Det var 1951. Efter det tog ett par av döttrarna, Irma och Karen, över skolans verksamhet. Elsa hade redan 1947 startat en filial i Göteborg.

Med sin enorma framåtanda hade Elvira genom åren ständigt lyckats anpassa skolans verksamhet till tidsandan. I slutet av 1930-talet införde hon utbildningar med inriktning både på beställningsskrädderi och på den växande konfektionsindustrin. Döttrarna följde hennes exempel och införde 1957 "förberedande kurser i mönsterkonstruktion och sömnad", avsedda för den som ville söka vidare till högre studier. Men under 1960-talet började intresset för skolan dala. Nya kommunala yrkesskolor konkurrerade om eleverna. Samtidigt gick allt fler kvinnor ut i yrkeslivet och det blev mindre populärt att sy själv. Det nya fabrikstillverkade pop-modet med influenser från Swinging London köptes med fördel i boutiquer, eller kedjeföretag som Hennes.

Lönsamheten sjönk och familjen Harms beslutade i början av 1970-talet att avveckla verksamheten. Den togs 1972 över av Påhlmans Handelsinstitut, och ett par år senare av dagens huvudman Medborgarskolan. Under 1980- och 90-talet utvecklas skolan återigen, bland annat med kurser i grundläggande sömnad, mönsterkonstruktion, materiallära och modeteckning. I dag, hundra år efter att den enastående Elvira Harms grundade Stockholms Tillskärarakademi, går verksamheten på högfart igen. Alltid med samma fokus på kvalitet och gediget hantverk.

Text: Susanna Strömquist.

Källor: Elvira Harms klippböcker, intervjuer med Suzy Strindberg samt skriften Elvira Harms och Stockholms Tillskärarakademi av Gunilla Larsson.